Iittalas daggdroppe

Vad definierar ett fynd? Är det när man hittar något som man länge letat efter eller är det när man hittar något till ett bra pris? Kanske är det ett fynd när det är både och – när man hittar den där delen som man så länge letat efter till ett pris som gör en alldeles mållös. Det händer inte särskilt ofta, men det är kanske det som är tjusningen?

Det är andra dagen på min och sambons semester. Vi har inte särskilt mycket planerat. Inte en enda loppis. Men det betyder inte att man inte kan slinka in om favoritantikhandlaren här i Lund på vägen till ICA. Det gjorde jag idag och kom hem med i alla fall två fynd som jag letat efter ett tag. Första fyndet är dessa:

Tio små tallrikar/assietter från Iittalas serie Kastehelmi (som betyder daggdroppe på finska). Servisen designades av Oiva Toikka år 1964 och tillverkades fram till 1988. Den kom tillbaka i nyproduktion 2010 för att fira Toikkas femtio år i företaget. Jag fick betala 200 kronor för alla. Det var inte överväldigande billigt, men ändå ett riktigt bra pris med tanke på att de idag, i nyproduktion, kostar cirka 150 kronor styck. Med andra ord: ett fynd!

PS! Om någon därute sitter i vånda över vad de ska ge mig i födelsedagspresent (trots att jag sagt att jag inte vill ha några och faktiskt menar det, i alla fall en gnutta), så skulle jag kunna tänka mig en stor tallrik eller ett tårtfat ur den här serien.