Bernadottes tjusiga kannor

I helgen fyndade jag en knubbig kaffekanna formgiven av Sigvard Bernadotte. Fyndet gjordes på en av mina nya favoritloppisar, en återkommande loppis med meter efter meter av ouppackade lådor att rota i. Ni hör själva, det är som upplagt för att fynda! I en av lådorna såg jag ett svart bakelithandtag. Jag stack ner handen i kartongen, lyfte upp kannan och fick den där goda känslan som kommer när man hittar något man länge sökt efter. Därefter plockade jag upp den ena efter den andra av snygga saker… När vi gick därifrån hade vi fyllt två påsar med krukor, fint porslin, snygga bestick och en häftig klocka. Till priset av 100 kronor.

Kaffekanna, Sigvard Bernadotte

Sedan tidigare har jag ytterligare en kanna formgiven av Bernadotte (ni kan läsa om det fyndet här):

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Bernadottes design blir aldrig gammal. Den är lika snygg nu som då.

Annonser

Ska man smöra, så ska man smöra med stil

Jag har sagt det förut; Sigvard Bernadotte visste vad han gjorde. Så stilrent, så snyggt. Jag har tidigare prisat hans ståtliga kaffekanna, och nu går jag raskt vidare till ett annat vardagligt ting, nämligen smörknivar. Långt nere i en låda med bestick hittade jag nämligen två stycken smörknivar som genast fångade min uppmärksamhet. Trekantiga? Så märkligt! För två kronor styck var det inget att fundera på så de åkte ner i korgen.

När jag kom hem tittade jag lite närmare på dem. Hade jag inte sett dem i någon tidning eller på någon blogg? Efter ett par minuters letande hade jag facit i hand, det var Triad av Sigvard Bernadotte.

Det är inte ofta jag säger att en smörkniv är läcker men de här är faktiskt det. Riktigt läckra. Om jag förstått det hela rätt är det ganska svåra att få tag på, är det någon därute som har andra delar att visa upp – kanske rentav en hel uppsättning?

En av Bernadottes bästa

För många år sedan, när min mormor och morfar bodde i hus, hade de ett litet, rektangulärt bord i sitt kök. För mig var bordet en riktig upplevelse. Bordet hade nämligen två utdragsskivor som snabbt gjorde bordet nästan dubbelt så långt. Jag minns än idag den skräckblandade förtjusning som det innebar att dra ut utdragsskivorna. Varför? Jo, för det krävdes en viss teknik för att undvika att få den tunga skivan på sina fingrar. Och när man lyckades, då hördes den där dunsen som kom när skivan la sig på plats. Det låter kanske inte särskilt spännande, men för mig som tioåring var bordets smarta konstruktion intressant.

Så, vad har det med Sigvard Bernadotte att göra? Jo, när jag och sambon tittade på hus för ett par år sedan såg vi ett likadant bord i ett av husens kök. Den enda skillnaden var mönstret på skivan – mönstret på det bordet var nämligen virrvarr av Sigvard Bernadotte. Sedan dess har jag gillat virrvarr, kanske för att det lite långsökt påminner mig om det bord som fanns hemma hos mormor och morfar. Och på tal om Sigvard Bernadotte så har han formgivit den här kaffekannan. Det är utan tvekan den snyggaste kaffekannan i vår samling.

Ståtlig, stilren och tidlös som få.

Tack till mamma som hittade den på loppis och lyckades få den med sig hem för en femtiolapp.