Bloggutmaning: Vad är klockan?

Det är något särskilt med klockor. Eller med tiden. Ibland vill man att tiden ska stanna. Som när man tagit med sig filten till parken, ligger på rygg och följer molnen på himlen ljudlöst förflytta sig från en plats till en annan. Ibland vill man att tiden ska gå snabbt. Som när man väntar på semester.

På sista tiden har jag fått upp ögonen för alla de vackra klockor som kan hittas till en billig peng på loppisar. Här kommer ett par av de klockor jag köpt den senaste tiden. Jag vill samtidigt passa på att utmana er andra retrobloggare att visa era klockor.

Den blå klockan:
Den första klockan hittade jag på en av sommarens första loppisar. Jag blev helt till mig över den blå färgen, det snygga mönstret och det faktum att ingen annan verkade vara intresserad av den. Jag hade grävt fram den ur en låda ett par minuter innan loppisen började och när startskottet för försäljningen gick norpade jag den snabbt. Urverket i plast hade spruckit och nu letar vi på alla loppisar efter ett nytt som passar klockan – inte ett alldeles enkelt uppdrag, har det visat sig. Klockan, med urtavla i keramik, är tillverkad av Junghans.

Junghans

Den svarta klockan:
Den här klockan, med svart urtavla och vita siffror, är snygg i all sin enkelhet. Det är den nyaste klockan i vårt hem och den håller på att bli en riktig favorit. På baksidan satt en liten bit gulnad frystejp där någon, med snirklig handstil och ostadig hand, noterat årtalen 1998, 2005 och 2008. Jag gissar att det är förra ägaren som noggrant plitat ner de årtal då batteriet bytts. Troligtvis åker den här upp i köket inom kort. Klockan är i plast och tillverkad av Junghans.

Junghans astra

Sambons varje-dag-klocka:
Jag vill även passa på att visa sambons varje-dag-klocka, en Seiko Sportsman från -64. Den köptes på auktion för ett par år sedan. Visst är den stilig?

Seiko sportsman

Klockan med den saliga blandningen av mönster och färger:
Den här klockan köpte vi på loppis förrförra helgen. Den köptes i all hast och det var först när jag kom hem som jag tittade på den ordentligt. Och ärligt talat, jag vet inte vad jag tycker om den. Jag som gillar det stilrena stör mig på att man inte kunnat välja ett mönster, utan fått för sig att blanda två (både randigt och ”labyrint”-mönstrat). Jag kan inte heller bestämma mig för vad jag tycker om färgerna. Däremot gillar jag (typsnittsnörd som jag är) siffrornas form. Eftersom klockan tickade på utan problem hängdes den upp på köksväggen, frågan är om den hänger där särskilt länge till…

Klocka, Electric

Vilka klockor har ni hemma?

Andra bloggare som hängt på utmaningen:

Porslin och nostalgi
Den lilla dockan
form55
LoppisListan
Hejaida

Annonser

Bloggutmaning: Plåtburkar

Bloggen Femtiotalsjakten uppmanade oss andra retrobloggare att visa upp våra plåtburkar. Jag drog ut på det, tänkte att plåtburkar aldrig riktigt varit min grej. Men idag tog jag en runda i lägenheten och insåg att det smugit sig in en hel del genom åren… Så här kommer ett urval av mina plåtburkar. Bara en av dem användas, de andra står på hyllorna och ser fina ut.

Plåtburkar med blommor

De tre vita burkarna med röda blommor hittade jag på en loppis för någon månad sedan. 20 kronor fick jag betala. Jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle uppskatta dem så mycket som de förtjänade, så jag sålde dem vidare.

Plåtburkar

De vita burkarna med blombuketter hittade jag vid två olika tillfällen. Visst är det roligt att hitta fler delar till en serie som man redan har? Extra roligt är det när man inte visste att det fanns fler delar.

Cloetta, plåtburk

Cloetta-burken är jag särskilt förtjust i. Den blev min för en femma.

Plåtburk, mumin

Mumin-burken är himla söt, men inte alls min stil. Trots det kommer jag ha svårt att göra mig av med den.

Plåtburkar

De här två burkarna har jag inte visat på bloggen tidigare. Den vänstra kommer från Ira Denmark och är formgiven av Anita Wangel. Jag köpte den och tillhörande plåtbricka på loppis för en tjuga. Den högra burken hittade jag på en bakluckeloppis i Lund för ett par veckor sedan. Jag var på plats tidigt och såg den i en låda som en säljare precis ställde fram. Även den blev min för en tjuga.

Twist

Vilken samlare har inte en Twist-burk hemma? Det känns nästan obligatoriskt. Denna, i modell mindre, är en av två plåtburkar som används här hemma. Den står i köket och är full av tändsticksaskar.

Plåtburk. Ira Denmark

Även denna burk kommer från Ira Denmark. Välanvänd och sliten. Ligger i loppislådan i väntan på att bli såld.

Plåtburk från Svea Chokladfabrik

Till slut… Den allra första plåtburk jag köpt, en välanvänd burk från Svea Chokladfabrik Norrköping med glaslock. Den används till bakformar. De två sidor som syns är de enda där trycket fortfarande går att urskilja, på övriga sidor är det nästan helt borta.

Andra bloggare som visar sina plåtburkar:

Bloggutmaning: Soffbordet som vi sa nej till två gånger

Det här tjusiga soffbordet har skapat oordning i vår lägenhet de senaste veckorna. Vad passar bättre än att visa det för er nu när det är dags för bloggutmaning på temat ”små bord”? Men jag kan ju inte bara visa bordet, jag måste självklart berätta historien om hur det hamnade hos oss, för som med de flesta av våra fynd kom det till oss av en slump…

Soffbord i teak

Såhär gick det till:

En söndagsförmiddag i början av november tog jag och sambon en tur till min favoritloppis (en idrottsföreningsloppis i en kall gammal lada i en liten by i södra Skåne). Efter en tur runt hyllorna började vi prata med försäljaren. Jag åker till loppisen med jämna mellanrum och förra gången jag var där hade han sålt en lampfot i teak och mässing till mig, han visste alltså vilken typ av grejor som jag gillar. ”Kom här”, sa han och ledde oss ner för en av gångarna och pekade på soffbordet. ”Visst är det fint? 800 kronor ska jag ha för det”. Eftersom vi varken var i behov av ett soffbord eller tyckte att 800 kronor var ett skäligt pris för det så lät vi det stå.

Ett par veckor senare kom vi tillbaka. Bordet var fortfarande kvar, men mitt på det satt det en stor, gul lapp. När vi betalade för våra grejor passade jag på att fråga om bordet. Det visade sig att bordet var paxat, men varken betalt eller hämtat. ”Men om ni vill ha det…” började en av säljarna. Vi velade ett tag men bestämde oss för att inte köpa.

För två veckor sedan var jag där igen. Jag hann knappt ta mig innanför portarna innan en av säljarna kom fram till mig och viskade: ”Ska du ha bordet? Vi har satt undan det till dig”. Förvånad följde jag honom längst in i lokalen och där, under en filt, stod bordet. Vad kunde jag säga? Att jag inte ville ha det efter allt bekymmer de tagit sig? Nej, verkligen inte. Dessutom ville jag ha det, det var ju mitt förnuft som hade sagt nej… ”Okej, men jag betalar inte mer än 200 kronor”, sa jag. ”250”, kontrade han. ”Okej, då säger vi 225 så är vi båda nöjda?”. Strax därefter fick jag hjälp med att skruva av benen och lasta in bordet i bilen.

Nu står det alltså i vår lägenhet och skapar oordning. Vi ska nämligen inte behålla det själv, det ska flytta till en sommarstuga. Kan ni tänka er bordet framför soffan vi köpte och som jag visade i förra inlägget? Det hade blivit tjusigt. Jag vet inget om bordet, inte mer än att någon har skrivit ”Kr 165:-” i snirklig stil på undersidan.

Förresten, undrar ni varför vi inte ska behålla bordet själv?

Vi har redan ett soffbord som vi tycker om. Vi har designat och tillverkat det själv (med snickarhjälp). Skivan må vara nytillverkad men benen har varit med i många år, de satt nämligen på ett blomsterbord som mamma fyndade på loppis för ett par år sedan.

Hemmasnickrat soffbord

Andra som är med i utmaningen:

Tanten på auktion
H55
La mômes Old fashioned
Kerstin Kokk

Teak och orkideer
Fynd eller ej?
Form 55
Prylodesign
Precis en sån
Stajnich loppisliv
Porslinan
Jag, en Loppista
Loppisentusiasten
Mangania du älskade
Gilas grotta
Porslinsbloggen
Tant Emmas bravader
Sandy’s retro
S:t Olofs blogg om retro och antikt
RETROknoppen

Två saker som är värda mer om två år

Jag hakar på en bloggutmaning; att hitta två saker som är värda mer om två år. För mig är valet enkelt.

Det första: Servisglas!

Intresset och kunskapen kring servisglas är förvånansvärt lågt. Jag har samlat på mig en hel del servisglas genom åren, ofta till oförskämt lågt pris. Nu har jag en känsla av att intresset för glas ökar och jag hoppas att jag har rätt – mer kvalitetsglas åt folket! Här är några exempel på glas som jag hittat billigt på loppisar.


Sickan från Kosta. Formgivna av Vicke Lindstrand. Billigt på loppisar, börjar bli dyra på tradera.


Ett okänt glas till vänster och ett glas från Boda till höger. Även de billiga på loppisar.

Det andra: Serviser från 70-talet

Svenska teserviser i halvdunkla bruna, gröna och blå färger får ofta stå länge på loppisar. Ibland säljs de inte överhuvudtaget. Jag förstår inte varför. Kanske är det färgen, kanske är de lite för bastanta, lite för… enkla. Själv har jag fallit för Rörstrands Taffel av Olle Alberius, en enkel men väldigt snygg servis. När jag började samla på den, det måste vara för två somrar sedan, så var det inget intresse för den alls. Men nu, nu börjar det vända…


Olle Alberius Taffel.

Andra som deltar i utmaningen:

Form55
Jennieyo
Loppisentusiasten
Porslin och nostalgi
Porslinsbloggen
Precis en sån
Randiga Tråden
St Olofs
Tanten på auktion