Den vita väggklockan… som visade sig vara mintgrön!

Det har blivit en hel del klockor på sista tiden. Från att inte ha hittat en enda har jag sprungit på hur många som helst – så pass många att en del av dem tyvärr har blivit liggandes i en hylla oanvända. Trots det kom jag hem med ytterligare en klocka efter gårdagens loppis i Sankt Olof på Österlen. En klocka som krävde en hel del arbete…

Vi var på plats en kvart innan försäljningen drog igång för att hinna titta över utbudet. Ett par saker fångade mitt intresse, bland annat den här klockan märkt Hettich Schwebegang. Jag fastnade direkt för formen, men såg efter en närmare titt att den var ommålad till vit med tjock, plastig färg. Nja… orkade jag verkligen ta det jobbet? Jag lade tillbaka den och gick en runda på loppisen. En halvtimme senare, strax innan det var dags att gå, gick jag förbi den igen. Den förvånade mig att ingen hade köpt den – var det bara jag som gillade formen? Efter en kort förhandling med försäljaren (som vägrade vika sig trots att jag försökte förklara för henne hur mycket jobb jag hade framför mig bara för att få den ren från färg) så var den min för en tjuga.

Klocka

När jag kom hem skruvade jag av urverket och glaset. Jag strök på ett medel som löser upp färg och påbörjade arbetet med att skrapa bort färgen. Fyra lager färg hade målats på – ett lager rosa och tre lager vitt. Jag hoppades att klockan skulle ha någon slags pastellfärg, gärna gul eller grön. Gissa hur glad jag blev när den här fina mintgröna färgen tittade fram?

Klocka

Två timmar senare var nästan all färg borta…

Klocka

När tavlan var ren från färg pustade jag upp ringen och gjorde rent övriga delar. Klockan har tyvärr inte kvar sina ursprungliga visare, de har troligtvis bytts ut när urverket byttes från mekaniskt till elektriskt.

Klocka

Jag är så glad över att jag bestämde mig för att köpa den, trots den gräsliga renovering som den varit med om. Nu är den återställd och kommer att pryda vårt kök. Visst blev den fin?

Annonser

Hänger ni med på Instagram?

Visste ni att Fina fyndet även finns på Instagram? Där visar jag det mesta som jag köper, till skillnad från bloggen där jag bara visar en bråkdel. Ni hittar mig om ni söker på finafyndet. Du som inte känner för att ladda ner appen kan följa mina bilder via den här länken. På Instagram kan ni bland annat se:

… vad jag fyndar:

… hur det ser ut hemma hos oss:

… vad jag äter (fast jag försöker att hålla de bilderna till ett minimum… :)):

… och en och annan bild som visar vad jag hittar på när jag inte jagar loppor:

Vi ses både där och här!

Det jag inte vill ha

Idag snörande jag på mig löparskorna för första gången på ett bra tag, och nu är det hårdträning som gäller. För ett par månader sedan blev jag övertalad till att anmäla mig till ett lopp och då kändes det som en god idé. Nu har jag tre veckor på mig att komma i form. Inte optimalt. Som tur är så har våren äntligen kommit, och det med besked.

När våren smyger sig på och solen lyser starkt, kommer också uppvaknandet. Plötsligt ser man lagret av damm på bokhyllan och alla gamla loppisfynd som aldrig riktigt hittat en plats. För att skapa rum till alla nya fynd som kommer i och med vårens och sommarens loppisar, pågår det en ständig utsortering hos oss. Det som inte ska vara kvar hamnar i den blå plastbacken som så småningom bärs ner och töms i källaren. Nu ska vi bara bestämma ett datum för när rubbet ska säljas.

Loppisgrejor

Loppisgrejor

Glad påsk!

Såhär fint passade jag på att duka till gårdagens frukost. Påsk eller vardag, gäster på besök eller bara jag och sambon… Oavsett så ska det dukas med det finaste porslinet.

Glad påsk!

Kökshyllan just nu

Här kommer en halvtaskig instagram-bild från en bit av vår hylla i köket:

På hyllan samlar jag mina favoriter. Som ni ser så får sambon också vara med på ett hörn med sin raketbil. Det senaste tillskottet är den turkosprickiga koppen från Arabia som jag hittade i en second hand-butik förra helgen.

4 x förkläde dandy

Jag vet inte varför jag är så förtjust i förkläden – kanske är det för att min mormor alltid hade ett förkläde på sig när hon donade i köket. Jag har flera, ett hänger i köket, men jag använder dem sällan. Ändå kunde jag inte låta bli att köpa dessa fyra när jag hittade dem på en loppis för ett tag sedan. De är helt nya, både prislappen ”KG:s, KR 19.00” och produktinformationen ”FÖRKLÄDE DANDY, ART: 234-122.00, STORL 60X75 CM” sitter kvar.

Enkla och fina!

Instagram & jag. Det blir nog bra.

Twitter och jag dejtade ett tag. Det var en ansträngd relation. Jag gjorde mitt bästa för att hålla lågan vid liv men insåg ganska snart att 140 tecken inte är för mig. Facebook och jag hänger lite sporadiskt. Ibland får jag ett ryck och uppdaterar min status, men i slutet av dagen känns det ändå som om det var någon annan som skrev, någon som lyfte fram allt det som var peachy och sopade vardagen under mattan. WordPress och jag, däremot, vi är ganska tajta. Här kan jag tala ut. Och nu, nu kastar jag mig in i Instagram. Jag tror att vi kommer att klicka. Häng med på @finafyndet.

För stunden, den första och enda bilden.

Ett stort utbud, men oj så dyrt!

Idag sitter jag på ett hotellrum i Stockholm. Regnet öser ner utanför. Det är Tjejmilen idag, men det är inte därför jag är i Stockholm. Det är första gången på fyra år som jag inte är med och springer, men det gör inte så mycket, jag fick min årliga dos av regn och halvdåligt väder under mitt maraton i juni. Nej, idag ska jag på kryssning. Egentligen är det lite märkligt att jag, som vanligtvis försöker hålla mig borta från hav, båtar och trånga utrymmen ska ge mig ut på kryssning.

Igår hade jag en ledig dag och passade på att göra Stockholm. Jag flängde fram och tillbaka för att besöka så många second hand som möjligt. Det blev totalt sex stopp, fyra olika Myrorna-butiker, Emmaus och Frälsningsarmén. Jag insåg efter ett tag att ni som jagar retroprylar i Stockholm har ett annat problem än mig som jagar motsvarande i Malmö, Lund och på Österlen. I Stockholm finns det ett ordentligt utbud, men det är dyrt. I mina trakter finns det ett mycket mer begränsat utbud, men till en mycket billigare peng. Trots de höga priserna (jag menar, 45 kronor för en liten skål i pressglas!), fick jag med mig två fulla kassar till hotellrummet. Det blev bland annat sex coupeskålar, två gröna småskålar ur serien Ring från Gullaskruf och ytterligare tre äggkoppar i den här modellen från Gefle. Jag visar upp det så snart jag återförenats med min kamera.

Nu är det dags att packa. Hur i hela friden ska jag få med mig alla grejor? Resväskan var ju full redan på vägen hit…

04.30

Väckarklockan står på 04.30 och bilen är packad till bristningsgränsen. Imorgon bitti drar vi till Simrishamn för att sälja de av  sommarens fynd som inte får plats hos oss eller som vi tror skulle uppskattas mer av någon annan. Jag hoppas att vi säljer allt (så att jag kan fynda mer). Vi ses kanske där!

Välkommen!

Jag gillar att omge mig av fina grejor. Tidlösa, fina grejor av bra kvalitet. På våra hyllor och i våra köksskåp trängs snygga kaffekoppar, rostfria kaffepannor, färgglada tallrikar och kaxiga bestick. Det mesta är formgivit och tillverkat i Sverige någon gång på 50-, 60- och 70-talet. Det har inhandlats oförskämt billigt, ofta på någon loppis i Skåne. På den här bloggen kommer jag att visa en del av mina fina fynd.

På bilden syns ett par av mina kaffekoppar och assietter. Jag kommer säkerligen att återkomma till dem alla, förr eller senare. Häng med!