Pyrola och på spaning

Om ett par veckor ska jag sälja lite överblivna grejor på en bakluckeloppis här i Lund. Jag, som otroligt nog aldrig har varit på den här loppisen förut, tog mig dit idag för att kolla läget. Ett och annat bord hade fokus på det jag gillar – glas och porslin – men som vanligt fanns det mest kläder, barnleksaker och filmer. Jag fick ett par saker med mig därifrån, bland annat den här såssnipan från Gefles serie Pyrola. Pyrola är en ny bekantskap för mig. Enkel och stilren.

Jag frågade försäljaren vad hon skulle ha för den. Tio kronor, fick jag till svar. Okej, sa jag och satte ner den på bordet för att kunna ta fram pengar till henne. ”Okej då, du får den för fem kronor”, hör jag då försäljaren säga. Jaha, ja…  varför inte? Den har två små färgsläpp längst fram, men det gör inte så mycket. Såhär i efterhand inser jag att köpet var ett typiskt Caroline-köp (dvs. ett jag-vill-bara-ha-den-hemma-ett-tag-och-kunna-titta-på-den-köp), så om någon därute samlar på Pyrola och är intresserad av denna så säg till, den är din för en femma!

Annonser

Tähti från Gefle

Jag gäspar mig igenom dagarna, vill inget hellre än att gå hem och lägga mig. Väl hemma, när klockan närmar sig ny dag och det är dags att sova, då piggnar jag till. Jag fastnar framför datorn, framför alla fantastiska bloggar. Läser, lär, förundras över hur mycket fina saker som alla vi loppisfanatiker lyckas vaska fram. Det slutar med ett par timmar sömn, ofta fem, innan det är dags att öppna ögonen igen. Jag måste hitta ett sätt att bryta den här uppenbart dåliga vanan. Med för lite sömn, alltså, inte bloggbesökandet… Aja, till ett helt annat ämne: kaffekoppar! Det här är en av få kaffekoppar i min samling som har röd dekor. Den har det annorlunda namnet Tähti.

Tähti tillverkades av Gefle mellan år 1966-67. Dekoren har jag sett även i blått och grönt.

Vinkel & fix!

Idag kom nya Hus & Hem Retro i brevinkastet. Förra numret var inte riktigt min kopp te, men idag var det spot on. Jag menar, 138 koppar av Gefles AU-modell, merparten ihopsamlade av Porslinsbloggen… Jag hann inte ens ta av mig skor och jacka innan jag läst halva numret! ”Undra hur många av de kopparna jag har”, tänkte jag innan jag slog upp tidningen. Inte en enda, visade det sig. Däremot sprang jag på en annan sak som fångade mitt intresse, nämligen koppen Fix blå. Det är samma dekor som en assiett jag har, nämligen den här:

Eftersom koppen heter Fix blå skulle man kunna tänka sig att det här är Fix grön. Så är inte fallet, den här dekoren heter nämligen Vinkel. Det får mig att börja fundera på om det finns fler färger och vad dessa i så fall heter. Enligt Retro-tidningen är det Helmer Ringström som står bakom dekoren.

Gefles Vadstena – hur många varianter finns det egentligen?

Det blir allt kallare ute. För varje morgon fryser jag lite mer än dagen innan. På vägen till tåget sneglar jag runt mig, har någon börjat med vinterjacka än? Nej. Jag vill inte vara först, nej, det skulle vara så osvenskt av mig. Så jag fryser, huttrar, ända in i märgen…

Den här kaffekoppen har jag haft i ett par år. Den heter Vadstena och är tillverkad av Gefle. När jag googlade på den hittade jag till Aletorp Antiks sida, och vet ni vad jag hittade där? En kopp i samma modell och med samma mönster…. Men, mönstrets placering på koppen var annorlunda jämfört med den kopp jag har. Mycket intressant, tyckte jag och fortsatte mitt googlande. Efter ytterligare en stund hittade jag ännu en variant hos femtiotalsjakten, och sen hittade jag ett tefat hos En sakletares bekännelser som inte heller ser ut som de andra…

Herregud, hur många olika varianter av Vadstena finns det egentligen? Har ni sett någon variant som jag inte nämnt här?

Mattsvart och blankt blått från Gefle

Idag samlade vi ihop en trave böcker och en låda glas och porslin som vi inte längre vill ha och tog en tur till en av Lunds second hand. Men det är ju som det är, det är omöjligt att åka till en second hand utan att titta i butiken. Det slutade med att vi köpte två vaser, bland annat den här:

En svart vas från Gefle blev min för 25 kronor. Stämpeln avslöjar att den är tillverkad någon gång mellan åren 1939-1959. Den är dessutom stämplad KR.

Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar den eller inte, men jag gillar hur formgivaren jobbat med både matt och blank glasyr för att lyfta fram den blå färgen i mönstret.

Hos Porslinsbloggen kan man se samma modell på vas fast i annan glasyr

… och här finns en bild på en vas och ett fat med samma mönster som vasen ovan

… och hos Porslinan finns en bild på en vas med samma mönster men i en annan modell

Lansett

Semester, semester, semester… För första gången på många år har jag hållit mig inom landgränsen under hela semestern. Jag har bara gjort sådant som jag tycker är extra roligt, som att gå på ALLA loppisar som korsat mig väg – och det säger inte lite… På en av alla dessa loppisar hittade jag dessa sex kaffekoppar. Serien heter Lansett och tillverkades av Gefle.

Vissa fynd blir inte långvariga hos oss, brunt porslin till exempel, så dessa kaffekoppar såldes vidare för samma pris som jag köpte dem, 35 kronor.

Grönt är skönt

Idag tog jag för ovanlighetens skull en loppistur på lunchen, närmare bestämt till Öppna hjärtat i Malmö, och jag gjorde ovanligt många fynd. Det är så klart inte lika billigt som det är på en ”riktig” loppis, men heller inte så dyrt som det är i en antikaffär. Det är lagom, helt enkelt. Hem kom jag bland annat med fem gröna assietter från Gefle, här dukade tillsammans med Rörstrands Anette. Men det var inte helt självklart att de skulle få följa med hem…

På första rundan runt butiken ratade jag dem. De är lite för grova, lite för… gröna. Men på andra rundan, när jag kom tillbaka till dem, kunde jag inte låta dem stå. Jag var tvungen att ta hem dem och uppleva dem en liten stund till. Och jag ångrar inte beslutet, för visst är de snygga i dukningen?

Assietterna är som sagt från Gefle och formgivna av Arthur Percy. Stämpeln är lite svårtydd, men jag gissar att det är stämpeln som användes mellan åren 1925-1939. Förutom dessa gröna, så har jag sett dem i matt svart glasyr (till exempel hos Skynda fynda). För övrigt får assietterna mig att tänka på den kruka som sambon fick i en låda på auktion i början av året – pampig som få!

Nu ska jag ut och njuta av solen i skuggan, med en nygrillad hamburgare i handen och hitta känslan av att semestern närmar sig.

På-köpet-fyndet: Pampig kruka från Gefle

För en gångs skull var det inte jag, utan sambon, som fyndade på auktion. Han har nämligen en förkärlek till snapsflaskor och hittade en sådan i en av de många alltiallo-lådor som bjöds ut till försäljning. Med snapsflaskan kom en hel massa annat, bland annat ett par vaser, lergökar och blomfat som kommer att skickas direkt till närmsta loppis. Det enda som egentligen fanns kvar efter vår hårda gallring av lådans innehåll var en pampig kruka från Gefle. Stämpeln i botten på krukan avslöjar att den gjordes någon gång mellan 1925 och 1939. Visst är den speciell?

Jag vet inte så mycket om krukan, men kan det vara så att det är en grön variant av de här vita krukorna som jag hittade i den fina bloggen Retrolyckan? Hos oss kommer krukan inte att få den kärlek som den förtjänar, så den finns redan på Tradera i jakt efter ett nytt hem.

Smide – ett par loppisfynd

Här kommer ett par bilder från en av sommarens balkongfikor. Jag hade gjort maränger med mörk choklad och blåbärssylt. Inte alls särskilt gott, om jag ska vara ärlig. Istället passar jag på att visa en av de kaffekoppar som står till allmän beskådan på en av våra hyllor i köket. Koppen, tefatet och assietten är loppisfynd för det sammanlagda priset av 15 kronor. Den som kan sitt svenska porslin från 60- & 70-talet ser snabbt att kaffekoppen och fatet inte hör ihop. Men tills jag springer på ett fat som passar får de komplettera varandra.

Koppen och assietten heter Smide och kommer från Gefle. Dekoren, som föreställer ett järnstaket, ritades av Berit Ternell. Smide tillverkades under åren 1966-1974.

Olivi

Chokladmuffins. Vanliga muffins. Muffins med diverse chokladgodis i. Tigermuffins. Brända muffins. Torra muffins… Jag har bakat min beskärda del muffins genom uppväxten. När muffinsbaket stod mig upp i halsen och det var det dags att gå vidare introducerade en av mina vänner kladdkakan. Vi var 14-15 år gamla och hon berättade att hon testat många olika recept på kladdkaka – och till sist hittat det bästa. Huruvida hon står fast vid det än idag vet jag inte, men jag bakar fortfarande kladdkaka efter hennes recept.

Assietten heter Olivi och kommer från Upsala-Ekeby Gefle. Jag köpte ett dussin sådana för 25 kronor på en loppis för några veckor sedan. Jag gillar dekorens enkelhet. Lite gammeldags stil, måhända, men definitivt värda en andra chans.