Helt plötsligt står man där med tre handvispar

Man frågar sig varför, man vänder och vrider på dem och beundrar enkelheten i Nilsjohans skarpt gula handvispar Nya cyklon. Man undrar vad det var som gjorde att de fick följa med hem. Var det färgen som lockade? Gult är ju riktigt snyggt. Var det formen? Ja, det var en del i det. Var det priset? En femma styck är svårt att argumentera emot. Så nu är frågan: vad gör man med tre handvispar när man är nöjd och glad med elvispen som redan finns i köksskåpet?

Visst är det här en skapelse av Sigvard Bernadotte?

Dille på kaffekannor

Alltså, det här med kaffekannor… Genom åren har ett otal passerat in och ut genom vår ytterdörr, och lite för många har fått stanna. I helgen insåg jag till exempel att vi har tre kannor av modellen Christina med teakhandtag från Nilsjohan. Visst är de fina, men tre stycken?

Alla falla för Singoalla. Eller?

I en gammal annons för de här besticken, Singoalla från Nilsjohan, finns sloganen ”Alla falla för Singoalla”. Det var tider det, när till och med bestick fick egna slogans. Den här uppsättningen med gafflar och knivar hittade jag på en loppis i helgen. Det är första gången som jag hittat så pass många delar Singoalla på en gång, ofta springer jag på en eller två i taget. Singoalla finns i många olika färger, själv tycker jag att svart är snyggast.

25 kronor betalade vi för besticken. Nu får vi ge oss ut på skedjakt!

”Blev det någon kaffekanna?”

Det är utan tvekan den vanligaste frågan jag och min sambo får efter en loppis. Frågan är befogad för svaret är nästan alltid ja. Jag vet inte vad, men det är något med de snyggt glänsande kannorna som går hem hos oss. Att de oftast kostar en tia, max en tjuga, gör ju inte saken sämre.

Just den här kannan, Christina från Nils Johans Hollywoodserie, har vi fyra stycken av. Hos Fynddagboken kan man läsa om kaffekannan Christina i ett klipp från IKEA-katalogen “Hem Service” från 1964. Där står det bland annat:

“Den eleganta formgivningen tillsammans med den höga finishen gör Christina till idealkannan för såväl servering som till kokning och bryggning”.

Urtjusig, tycker jag.

Inga från Nilsjohan

Visst är de söta, de tolv kaffeskedarna som jag hittade på loppisen imorse? Jag kunde inte motstå dem även om jag inte vet i vilken låda de ska få plats. De heter Inga och kommer från Nilsjohan.

En tjuga fick jag ge. Visst är det en underbar form?

Tre loppisar, tre kaffekannor

Igår kom vi hem totalt utmattade efter en riktig loppishelg på Österlen. Två stora kassar med diverse prylar fick följa med oss hem, bland annat de här tre kaffekannorna som sambon köpte för det överkomliga priset 35 kronor. Vi har ovanligt många kaffekoppar och kaffekannor med tanke på att vi inte dricker kaffe…

Kannan på bilden ovan är min favorit. Den kommer från Nils Johan, modellen heter Christina och den ingick i Hollywoodserien. Hos Fynddagboken kan man läsa om kaffekannan Christina i ett klipp från IKEA-katalogen ”Hem Service” från 1964. Där står det bland annat: ”Den eleganta formgivningen tillsammans med den höga finishen gör Christina till idealkannan för såväl servering som till kokning och bryggning”. Urtjusig, tycker jag.

Den här kaffekannan har lite mjukare former. Himla fin!

Till sist en emaljerad kaffekanna från Kockums. Enligt en gammal annons som Porslinsbloggen letat fram heter den här modellen på kaffekanna ”Succékanna”. Det verkar som om färgglada, fina Kockumsgrejor går hem hos oss – en liten gryta, en mycket större gryta och den här kaffekannan har fyndats på olika loppisar de senaste tre månaderna.