En bra loppishelg – här är alla fynden!

Inför helgen städade jag lägenheten. Ordentligt. Jag gick igenom alla loppisfyndade grejor som stått framme, en del hamnade i skåp och en del hamnade i lådan med grejor som jag ska försöka sälja på en bakluckeloppis nästa helg. Efter städningen var jag så nöjd, det var länge sedan lägenheten var så ren. Sen kom helgen och jag gick på loppisar… Här har vi helgens alla fynd:

Under lördagen besökte jag alla Lunds second hand-butiker. Jag kom hem med en kaffekanna från Rörstrands Koka blå för 40 kronor och kaffekoppen Agneta från Gefle för 35 kronor. Resten köptes idag på en fantastisk (jag menar det!) idrottsplatsloppis. Jag körde dit på vinst och förlust, utan att egentligen veta om och i så fall när de hade öppet. Men jag hade tur för när jag kom dit stod portarna på vid gavel. De hade haft öppet en halvtimme och förutom mig så var det två besökare på plats. Jag strosade runt i lugn och ro – det var ju mycket att titta på! En efter en åkte sakerna ner i min korg…

En hel uppsättning skålar och fat från Gullaskrufs Vineta, formgivna av Kjell Blomberg.

Totalt fyra hela uppsättningar av gräddkanna, sockerskål och fat från Gullaskrufs serie Ring. Utöver det två sockerskålar, en gräddkanna och flera fat. Formgivna av William Stenberg. Troligtvis aldrig använda. Försäljaren berättade att de fått ett par lådor från en gammal dam som haft porslinsbutik. Det fanns en hel låda av de ljusgröna faten, med andra ord hundratals! Jag behöver givetvis inte så här många, så en del av dem ska säljas vidare.

Två mattallrikar, tre skålar, två såssnipor och en tekanna från Rörstrands Swedish grace. Jag kunde inte låta bli, de matchar ju kaffekopparna jag köpte för någon vecka sedan.

Två glasvaser fick också följa med hem. Dessutom hittade jag äntligen, precis en sådan golvlampa i teak och mässing som jag varit ute efter ett tag. Försäljaren ville ha 350 kronor för den. Ojdå, så mycket var jag inte beredd att betala så jag satte tillbaka den…

Jag gick runt och tittade i närmre en och en halv timme, den sista timmen var det bara jag och försäljaren. Vi pratade lite, han berättade om samlandet och vilken sjukdom det är och försökte få mig att köpa hans hus. När jag tittat på alla hyllor frågade jag snällt om jag fick titta i de ouppackade lådorna och det fick jag. När jag till slut var färdig tog jag min korg och gick fram till försäljaren. ”Hur mycket ska du ha för detta?”, sa jag och väntade på att han skulle gräva runt i min korg för att se exakt vad jag tagit. Det gjorde han inte. Han sneglade ner i korgen och sa: ”Ja, du har mycket märkesporslin där… För detta och lampan vill jag ha 400. Men då vill jag inte höra att du prutar för det är ett riktigt bra pris. Det är bara för dig, för att du är så trevlig”. Deal!

Under tiden jag packade ropade han till mig: ”Fröken, vill du ha kaffe och nygjord jordgubbspaj?”. Ja, hur skulle jag kunna tacka nej till det?

Annonser

1 kopp. 28 tefat.

Hur blev det såhär? Jag har en kopp och en salig massa fat. 28 stycken för att vara exakt (alla är inte med på bilden). Serien heter Tim och är tillverkad av Rörstrand.

Nationalservisen / Swedish grace

Fyra loppisar och second hand-butiker har jag hunnits med idag och det har blivit både bra och mindre bra köp. Som vanligt. Här har vi ett av de bra köpen:

Sex stycken moccakoppar av Rörstrands nationalservis eller Swedish grace som den numera heter. Servisen är formgiven av Louise Adelborg. Jag fick ge 40 kronor.

Såhär står det att läsa på Rörstrands hemsida:

”Genom åren har Swedish Grace antagit många olika skepnader. Godset har prytts med både specialbeställda monogram och mer eller mindre tidstypiska dekorer. Louise Adelborg tog själv fram 22 stycken, men serien har funnits med mer än 200 olika dekorer. Imperial, Gyllenax, Empir, Diplomat och Kardinal är bara några exempel. Sedan 2001 kallas serien Swedish Grace.”

Amanda av Christina Campbell

Ni vet ju att jag och sambon har dille på kaffekannor. Under sommarmånaderna kommer vi hem med en från varje loppis vi besöker. Den här kaffekannan var faktiskt den allra första jag köpte, den heter Amanda och tillverkades av Rörstrand under åren 1968-1977. Jag köpte den på en loppis i Simrishamn för ett par år sedan, 80 kronor fick jag ge.

Dekoren är ritad av Christina Campbell. I boken ”Svenska serviser 1950-1975” kan man bland annat läsa det här om Amanda:

De kraftiga målade blå och bruna färgerna konstrasteras här mot en ljust blå bottenfärg på den tryckta dekoren av ett fält med maskrosor, eller kanske är det solrosor. Amanda var en populär servis långt in på sjuttiotalet, kanske rentav Christina Campbells mest framgångsrika under hennes år på Rörstrand.

Taffel-följetongen: Äntligen en kaffekanna!

Häromdagen fick jag en fråga här på bloggen, Jesper som har Designbloggen Jönköping undrade vad jag samlar på. Han anade nog inte att en så enkel fråga skulle skapa så mycket huvudbry hos mig. Jag började fundera på det här med att samla. Jag följer ju en hel del bloggar och ser att man emellanåt visar upp stora samlingar av till exempel en viss modell på vas, eller kanske olika dekorer av en viss formgivare. Samlingarna visar på ett stort mått målmedvetenhet och imponerar verkligen på mig. Mitt eget samlade, ja, det är inte lika fokuserat…

Jag samlar på färger och former, på snygg design och vackra mönster. Ofta är det svenskt, men det kan också vara norskt, finskt eller danskt. Jag har hellre många olika delar än flera som är lika. Kanske är det för att jag bor i en trea och har begränsat med plats, kanske är det för att jag lätt blir mätt på för mycket av det goda.

Så, efter att ha funderat ett par dagar så kom jag fram till svaret. Jag samlar på tre saker: Vicke Lindstrands glas Sickan, de ”vanliga” besticken svensk spets från Gense och Olle Alberius Taffel. Varken mer eller mindre. Ni anar inte hur skönt det känns att ha fått det här uträtt i mitt huvud! På tal om Taffel, titta här vad som kom i brevlådan idag:

En kaffekanna från Rörstrands Taffel! Åh, dessa underbara former…

Olle Alberius och jag

Det var ett par år sedan jag fick upp ögonen för Olle Alberius formgivning. Jag hittade en sockerskål till servisen Taffel som han formgav för Rörstrand. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, men servisen växte på mig och idag gillar jag den skarpt. Det är till och med den enda servis jag aktivt letar efter fler delar till. Under de gångna årens alla loppisrundor har jag hittat flera verk signerade Olle Alberius, bland annat ett fat som jag ska visa så småningom. Men den här tändaren, även den formgiven av Alberius för Rörstrand, är inte ett loppisfynd. Denna kommer från en av sambons släktingar och den har han haft så länge som vi känt varandra.

Egentligen är den alldeles för stor och klumpig för att vara praktisk. Den är dessutom lite för murrig i färgen. Men den har ändå en given plats hos oss.

Taffel

Det var på en av de många loppisarna i somras som jag hittade den första skålen. Då tyckte jag inte att den var speciellt fin, men för en tia fick den följa med hem. Jag ställde den tillsammans med de andra tveksamma köpen. Tiden gick. Då och då, när jag hade ett ärende i bokhyllan, sneglade jag på skålen. Och visst blev den finare och finare för varje gång… Till sist flyttade jag in den i köket – den var ju så fin att den skulle användas! Innan jag visste ordet av hade jag en kaffekanna, två såskannor, ett par assietter… Nu vill jag ha hela servisen!

Servisen, som heter Taffel, kommer från Rörstrand och formgavs av Olle Alberius. Jag är osäker på vilket år den kom, men i slutet av 60-talet eller i början av 70-talet är en kvalificerad gissning.

Så vad är det som gör att jag gillar Taffel? Mycket! Jag gillar färgerna, hur de kompletterar varandra och hur de används för att markera olika delar av porslinet. Jag gillar formerna, speciellt kannornas opraktiskt stora handtag och de häftiga locken som leder mina tankar till påfåglar. Och så gillar jag det svaga fiskfjällsmönstret.

Stapelbara kaffekoppar, med en skåra i foten så att vattnet lätt rinner undan i diskmaskinen. Praktiskt!

Det var med en av dessa sockerskålar som allting började.

Mer om Olle Alberius hittar du på www.lexikonettamanda.se

PS! Du som har delar av Taffelservisen som du kan tänka dig att sälja, här har du en som kan tänka sig att köpa! 😉

Bästa loppisfynden 2011

Så här i skiftet till ett nytt år är det många som tänker tillbaka på det år som gått. Så även jag. Jag har nämligen grottat ner mig i alla loppisfynd som gjordes under 2011. Det har blivit en hel del ångerköp, en hel del ”köpa för att sälja vidare”-köp, men också massvis av fint, snyggt och användbart. Det har framförallt blivit kaffekannor, bestick och tallrikar i mängder, blomkrukor, servisglas, kaffekoppar och ett och annat fat.

För att kunna lämna loppisåret 2011 bakom mig och ta steget in i loppisåret 2012 har jag bestämt mig för att sammanfatta året genom att visa ett par av mina favoritfynd från det gångna året.

Här kommer första favoriten:

Två stora fat från Rörstrand, formgivna av Marianne Westman. De kom 1956 enligt det här produktbladet som Porslinsbloggen letat fram, och gjordes i olika färger. Båda dessa fat, som är 45 respektive 35 cm långa, är stämplade Rörstrand. Jag gav ett par tior för båda.

Imorgon kommer nästa favorit!

Picknick

Just när jag trodde att vi lämnat vintern bakom oss kom snön tillbaka. Kalla vindar, hala gator och vantarna åker på igen. Det är bara att sträcka på sig, ta ett djupt andetag och tänka på den härliga årstid som vi har framför oss. Jag passade på att unna mig själv ett loppisbesök idag och fyndade en fin, men naggad, karott från Rörstrands servis Picknick (på bilden nedan). Den snälle försäljaren skulle ha en tia och jag prutade som vanligt inte. Picknick lanserades 1956 och tillverkades fram till år 1969. Formgivare var Marianne Westman.

På bakfronten fortsätter jag att prova mig fram i djungeln av raw food – eller ja, raw snacks, egentligen. Ikväll svängde jag ihop lite av det jag hade hemma och resultatet blev chokladbollar smaksatta med pepparmyntsolja överbliven från förra årets julbak. På bilden ser det ut som köttbullar, i verkligheten som chokladtryffel.

En kopp linneor

“Vänta ett ögonblick”, sa den gamla damen och försvann in i ett närliggande rum. Hon kom tillbaka med två kaffekoppar, en i varje hand, och en nöjd blick. Egentligen var jag i hennes lägenhet, en vacker trerummare och granne med botaniska i Lund, av en helt annan anledning än att titta på kaffekoppar. Jag hade lovat en vän att hämta hennes auktionsfynd och i förbifarten berättade jag för damen att jag samlar på kaffekoppar.

Damen sträckte fram kopparna till mig, en i taget. “Ja, jag har många hela serviser, de här två är de enda udda kaffekopparna jag har i lägenheten”, förklarade hon. Mina ögon drogs till en av dem, en söt och nätt kaffekopp i en svag pastellblå färg. När jag lämnade damens lägenhet med den pastellblå kaffekoppen, lämnade jag kvar en lapp med min e-postadress. För på vinden stod det många udda kaffekoppar som jag kanske kunde vara intresserad av och som damen gärna fotograferade och mejlade bilder på till mig. Vilken underbar dam.

Nu står koppen här, nydiskad och skinande vacker. Jag vet egentligen inte så mycket om den. Det är en Rörstrand och den har även tillverkats i gult. Den påminner mycket om servisen Kolorita, också den från Rörstrand, men skiljer sig i och med sitt reliefmönster av linneor. Den tillverkades troligen under 1950-60-talet. Söt, eller hur?