En ung tants födelsedagspresent till sig själv

Idag firar jag födelsedag. 29 år. Inte för att 29 år på något vis är gammalt, men när jag tittar tillbaka på det år som gått så ser jag att jag utvecklat både en och annan förtjusning i… ja, låt oss kalla det ”tantiga saker”. Jag har gått från att helt och hållet ha ratat pressglas på loppisar till att faktiskt leta aktivt efter det. Jag har sorterat ut alla IKEA-glas från köksskåpen och ersatt dem med tunna, gamla glas med mycket krusiduller på. Jag skriver små klisterlappar till matlådorna som ska in i frysen av typen ”Köttbullar 2012-05”. Jag bunkrar vaser i alla möjliga former och färger som om det inte fanns någon morgondag. Men vad gör det?

Min födelsedagen spenderas som vilken annan semesterdag som helst. Vi har sovit länge, vi njuter av det fina vädret och vi har hunnit med två loppisar och fyndat på båda. Bland annat den här:

Den här kupan från Skruf, som gissningsvis ska ha ett tillhörande träfat, tittade jag på både en och två gånger innan jag bestämde mig för att köpa. Som vanligt var det priset som avgjorde i stund av tvivel. Tio kronor och ett litet, litet nagg på köpet. Egentligen gillar jag det här mönstret bättre i klarglas, men ja, jag kunde inte låta bli. Någon som har ett passande träfat över?

Annonser

Tolv likörglas som vi inte behöver

Jag har en grej för glas. När man är så förtjust i något som man egentligen inte behöver är det viktigt att man har någon i sin närhet som sätter gränser. Som ställer den oundvikliga frågan: ”Behöver du verkligen det här?”. Min sambo är jättebra på att vara ”realisten” när det gäller porslin. Men när det gäller glasserviser så uppmuntrar han mig snarare till köp. Inte för att vi behöver fler glas, vi har så det räcker och blir över. Nej, man skulle kunna säga att han också har en grej för glas. Det här ställer så klart till det för oss. Vi bor i en trea och vi (läs: jag) har redan fyllt köksskåpen till bristningsgränsen.

Med denna inledning presenterar jag tolv likörglas som vi definitivt inte behöver. Glasen låg i en av de fyndlådor som jag osedd ropade hem på förra auktionen. De är så fina i skicket att jag gissar att de bara plockats fram till fint.

Serien heter Falken och är tillverkad av Skruf (på 40-talet?). Finns både med och utan guldkant. Hm, jag borde ha diskat dem innan kameran åkte fram.

Vad säger ni, behålla eller inte behålla?