Triss i Cathrineholm

Varje gång jag hittar en kastrull eller kanna från Cathrineholm på loppis så tänker jag att det är sista gången. Under alla år som jag sprungit på loppisar har jag sett totalt fyra delar – och köpt tre av dem. Men i helgen var det tydligen dags igen. Jag och sambon var på plats när söndagens bakluckeloppis började och strosade runt under tiden som säljarna packade upp. Den här kastrullen hann inte mer än lyftas ut ur bilen innan den fanns i mina händer. Den var hårt åtgången med märken på både utsida och insida men en omgång Sidol gjorde utsidan som ny och ett uppkok med en diskmaskinstablett gjorde insidan vit och fin.

Kastrull från Cathrineholm

Så till priset: Säljaren började på 100 kronor (med argumentet ”det är femtio-sextiotal det där”), men sänkte snabbt priset till 50 när han såg min reaktion (no way att jag betalar 100 kronor för en sliten kastrull!). Jag kontrade med 30 kronor och betalade till sist 27.

Sedan tidigare har jag en solgul kaffepanna:

Cathrineholm, kaffekanna

… och en stor gryta:

Cathrineholm kastrull

Annonser

Kockums kalasgryta

I helgen var vi på årets första stora loppis. Om den loppisen är en indikation på hur den kommande sommarens loppisar kommer att bli… Ja, då håller jag mig nog hemma! Mängden loppor är desamma, men för varje år som går blir det blir allt fler människor att trängas med. Idag var det svårt att överhuvudtaget ta sig fram till borden. Fast varför klaga? Egentligen är det bara bra att allt fler upptäcker vilka fina fynd man kan göra på loppisar. Ju fler som köper begagnat, desto mindre behöver vi nyproducera.

Gryta från Kockum

Den här grytan, Kockums kalasgryta, hittade jag i en låda en stund in i loppisen. Den var täckt av stearin, både utanpå och inuti. Det är den andra Kockumskastrull med det här mönstret som vi hittat, för ett par år sedan köpte vi den här, som vi sedan dess har sålt vidare. Jag tvekade en stund eftersom vi har grytor så det räcker och blir över, men som vanligt var det priset som ledde till köpet. Tio kronor fick jag betala.

Jag har sett att kastrullen tillskrivits formgivaren Arne Erkers, men det kan lika gärna vara fel. Är det någon som vet vem formgivaren är?

Ett tips är att läsa Antikvärldens artikeln ”Med huset fullt av emalj”

En kastrull som piffar upp köket

Förra helgen var det dags för en (sedan länge) nödvändig vårstädning. Sambon och jag skulle ta oss an både källarförrådet och lägenheten och samtidigt rensa bland allt som vi samlat på oss de senaste månaderna. Ambitionen var skyhög, men föll pladask. En förkylning satte stopp för våra planer. Idag tog vi nya tag och har bland annat lyckats fylla bilens bagageutrymme med grejor till Erikshjälpen. Och när vi ändå var på Erikshjälpen för att lämna grejorna, lyckades jag tjata till mig ett kort besök i butiken. Vi gick därifrån med en grön kanna i pressglas och en emaljerad gryta.

Kastrull

Vi blir allt mer restriktiva över vad vi köper och tar hem till lägenheten. Förvaringsytorna är inte särskilt många och vi börjar bli riktigt trötta på att det alltid står saker framme. Vi försöker därför att bara köpa det vi verkligen, verkligen gillar eller behöver. Det är den främsta anledningen till varför vi bara köpte en kastrull, trots att det fanns ytterligare en kastrull och en panna i butiken. Jag passade på att ta en bild med mobilen på de tre delarna:

Kastruller

Den lilla kastrullen var sliten, så den vill jag inte ha. Men pannan… Jaja, man kan inte få allt.

Den röda med de vita blommorna

Funderar ni på var era fynd kommer ifrån? Vem som haft dem tidigare och hur hemmen de funnits i såg ut? Det gör jag. Jag undrar vem som tidigare druckit av min nyinköpta kaffekopp och hur många tårtor som serverats på det 60 år gamla fatet. I de få fall jag får möjlighet att köpa en sak av den första och enda ägaren, försöker jag alltid att få med mig historien. I andra fall får jag ärva andras historier, eller skapa egna. Oavsett så är historien en viktig del – utan den hade fyndet bara varit en… sak.

Röd kastrull med vita blommor

Den här kastrullen, i den klaraste röda färg, hamnade i kundkorgen på en av påskens loppisar. Jag köpte den med ett speciellt hem i åtanke. Ibland vet man precis var en sak hör hemma och det är inte alltid hos oss. Med kastrullen följde ingen särskild historia, men jag är säker på att historien kommer att skapas i det hem som den nu är på väg till. Riktigt vårig, eller hur?

Det nalkas vårstädning. Och en orange kastrull.

Solen letar sig in genom våra vintersmutsiga fönster. I balkongdörren hänger fem snöflingor i metall, solen reflekteras i dem och skapar fina mönster på väggarna i vårt vardagsrum. Lamporna i fönsterkarmarna lyser redan – eller fortfarande, ska jag kanske säga. Ljuset och våren kom plötsligt och vi har inte hunnit med att städa ut vintern. Men i helgen ska timers ställas rätt, blommor planteras om och städning ske. Det låter kanske konstigt, men jag ser faktiskt fram emot det.

Orange kastrull

Den här kastrullen är inte min, men i väntan på att dess öde ska avgöras får den bo hos mig. Den påminner mycket om kastrullerna från Cathrineholm (och jag har sett att en likadan har sålts på Tradera som just Cathrineholm), men jag vet inte. Kanske, kanske inte. Oavsett var den kommer ifrån så är den riktigt häftig med sin skarpa orange färg.

Cathrineholms ”sensasjonskasserollen”

När jag slog mig ner framför datorn hade jag en sak i tankarna: jag skulle lägga ut den här grytan på Tradera. Nu är jag osäker… Men låt mig börja från början.

Cathrineholm kastrull

I mitt förra inlägg berättade jag att sambon och jag tog en tur till Köpenhamn och en av Nordens största loppisar i påskas. Där fick vi se en hel del gamla saker som var nya för oss. Vid ett av de första borden vi kom till stod det en gryta lik den på bilden ovanför. Jag petade på min sambo för att få hans uppmärksamhet, pekade på grytan och utbrast: ”Men titta så ful! Varför har de satt en sådan ful ring runt hela grytan?”. Vi gick vidare. På nästa bord fanns det en liknande gryta, fast i en annan färg, och på nästa bord, och nästa bord… För varje gryta jag såg blev mönstret och färgerna lite snyggare och när det var dags att lämna loppisen hade ett litet tycke uppstått.

Dagen efter Köpenhamnsturen var det loppis på Österlen. Och vad hittar jag där, allra längst ner i en låda, om inte en gryta i samma mönster och form som de jag hade sett i Köpenhamn? Jag fick köpa den för ett spottstyver jämfört med vad de kostade på loppisen i Köpenhamn.

Grytan visade sig vara norsk och komma från Cathrineholm. Om jag förstått det rätt kallas grytan för ”Sensasjonskasserollen”, typ sensationskastrullen, eftersom den kunde användas till så många olika saker: till en vanlig gryta, stekgryta, gratängform, kakform osv. Kastrullen lanserades 1962 av den norske formgivaren Grete Prytz Kittelsen och dekorerades 1965 med Lotusmönstret.

Om ni vill se fler former, färger osv kan ni kika på den här Flickr-gruppen som jag hittade till via den fina bloggen Skynda fynda.

Jag hade tänkt sälja den, men den växer hela tiden i mina ögon… Den blir liksom bara snyggare och snyggare. Jag får nog ta en extra funderare på om den ska gå till en ny ägare eller om den ska få bo kvar hemma hos oss.