Det här med att blogga går verkligen upp och ner. Ibland sitter jag helkvällar framför datorn och knåpar och tycker att det är roligast i världen, andra gånger är jag en knapptryckning ifrån att lägga ner hela bloggen. Men så är det med mig, det har jag förstått. Jag går helhjärtat in för saker och ting för att sen, helt plötsligt, släppa det för att gå vidare till något som är lite roligare, lite nyare. För ett par veckor sedan bytte jag tjänst på jobbet. Det var ett par som överraskat höjde på ögonbrynet och undrade varför jag lämnade min gamla tjänst, men en av mina kollegor slog huvudet på spiken när han konstaterade att det var ganska typiskt för mig eftersom ”du ju alltid vill lära dig något nytt”. Jag är lite rädd för att samma sak ska hända med mitt intresse för gamla grejor, att jag en dag ska vakna upp och inse att något annat är lite mer spännande. Men kanske inte… Kanske kan det här bli intresset som stannar kvar? Det finns ju faktiskt hur mycket som helst att lära! Former, färger, modeller, tillverkare, formgivare… Kan man bli fullärd?
Den här blomkrukan köpte jag för ett tag sedan. Den är, till skillnad från många andra krukor, omärkt. Jag får Steninge-vibbar av den, men leran är annorlunda till färgen mot de andra Steningekrukor jag har hemma. Jag gillar den i all sin enkelhet.
