Pall i ny skrud

Under ett års tid har jag letat efter en kökspall. Till ett bra pris, bör tilläggas. Man kan ju inte direkt kalla pallarna från AWAB för ovanliga – var och vartannat hem hade ju sådana när det begav sig. Men trots många loppisar och således många tillfällen då en pall skulle kunna dyka upp, så hände det inte. Till sist tröttnade jag och lyckades, genom ett auktionstips från en medbloggare, att buda hem en åtgången pall till en billig peng.

Pallen var full med färg, så det var bara att köra igång. Jag fick hjälp med att ta bort färgen och den gamla klädseln…

Sen var det dags att börja fundera på vilken klädsel den skulle få. Manhattan, Josef Frank och söta små elefanter i all ära, men vi ville klä vår pall i något annat. På en loppis hittade jag fyra bordstabletter från Marimekko för en tjuga. Efter att jag kämpat en timme med att få bort barnens målarfärg och lim från dem…

… så blev de som nya:

… men nej, bordstabletterna var för tjocka och vi fick tänka om. Nästa försök: våtrumstapet. Vi tog oss till en butik som säljer våtrumstapet, frågade efter spillbitar och fick en mörkgrå bit med oss hem – men nej, det blev inte som vi hade tänkt oss. Till sist fastnade vi för svartvit-randiga bordstabletter från Ikea. Efter ett par timmars skärande och limmande var den färdig.

Visst blev den fin?

PS. Ett par veckor efter att jag budat hem den här pallen hittade jag en på loppis för en femtiolapp. Så klart.

Nya stolar till köket

Ibland tar jag en tur bland Malmös second hand-butiker på lunchen. Eftersom jag jobbar i den centrala delen av Malmö har jag ett par minuters promenad till Myrorna, Emmaus och Öppna hjärtat. Även om butikerna bygger på samma affärsidé, att sälja de saker som folk skänker till dem, har de valt att göra det på lite olika vis. Myrorna säljer allt mellan himmel och jord så länge som det inte handlar om möbler, deras priser är nästan alltid höga men hanterbara om man hittar något man verkligen vill ha. Även Emmaus säljer allt utom möbler, men de har valt att fokusera på de lampor och porslin, keramik och glas som de kallar retro. Deras priser är hutlösa vilket innebär att det är samma grejor som står där vecka in och vecka ut. Jag besöker butiken då och då, men inte för att handla utan mest för att titta på sakerna. Öppna hjärtat är definitivt min favorit. Inte bara är de himla trevliga, de sätter också riktigt bra priser på det mesta och det gör att de har en bra omsättning på sina varor.

Om man ska fynda på Öppna hjärtat gäller det att vara i tid. Helst ska man vara på plats utanför butiken när klockan slår tolv och de öppnar dörren för att hälsa välkomna in. Jag har hittat mycket fint på deras hyllor genom åren, ofta vaser, servisglas eller keramikfigurer. Det har funnits en och annan möbel som jag tyckt om, men ofta har det inte varit värt besväret med att ta bilen till Malmö för att släpa hem dem. I förra veckan ändrades det, då sprang jag på det här teakbordet med fyra stolar i oljad bok som jag föll pladask för. Efter en kort telefonöverläggning med sambon så var det vårt.

Väl hemma insåg vi att teakbordet skulle göra vårt kök alldeles för mörkt och träigt, så vi behöll vårt gamla bord. Nu ska vi fundera på om vi ska byta bordsben och eventuellt klä om stolsdynorna. Såhär ser det ut just nu:

Bloggutmaning: Soffbordet som vi sa nej till två gånger

Det här tjusiga soffbordet har skapat oordning i vår lägenhet de senaste veckorna. Vad passar bättre än att visa det för er nu när det är dags för bloggutmaning på temat ”små bord”? Men jag kan ju inte bara visa bordet, jag måste självklart berätta historien om hur det hamnade hos oss, för som med de flesta av våra fynd kom det till oss av en slump…

Såhär gick det till:

En söndagsförmiddag i början av november tog jag och sambon en tur till min favoritloppis (en idrottsföreningsloppis i en kall gammal lada i en liten by i södra Skåne). Efter en tur runt hyllorna började vi prata med försäljaren. Jag åker till loppisen med jämna mellanrum och förra gången jag var där hade han sålt en lampfot i teak och mässing till mig, han visste alltså vilken typ av grejor som jag gillar. ”Kom här”, sa han och ledde oss ner för en av gångarna och pekade på soffbordet. ”Visst är det fint? 800 kronor ska jag ha för det”. Eftersom vi varken var i behov av ett soffbord eller tyckte att 800 kronor var ett skäligt pris för det så lät vi det stå.

Ett par veckor senare kom vi tillbaka. Bordet var fortfarande kvar, men mitt på det satt det en stor, gul lapp. När vi betalade för våra grejor passade jag på att fråga om bordet. Det visade sig att bordet var paxat, men varken betalt eller hämtat. ”Men om ni vill ha det…” började en av säljarna. Vi velade ett tag men bestämde oss för att inte köpa.

För två veckor sedan var jag där igen. Jag hann knappt ta mig innanför portarna innan en av säljarna kom fram till mig och viskade: ”Ska du ha bordet? Vi har satt undan det till dig”. Förvånad följde jag honom längst in i lokalen och där, under en filt, stod bordet. Vad kunde jag säga? Att jag inte ville ha det efter allt bekymmer de tagit sig? Nej, verkligen inte. Dessutom ville jag ha det, det var ju mitt förnuft som hade sagt nej… ”Okej, men jag betalar inte mer än 200 kronor”, sa jag. ”250”, kontrade han. ”Okej, då säger vi 225 så är vi båda nöjda?”. Strax därefter fick jag hjälp med att skruva av benen och lasta in bordet i bilen.

Nu står det alltså i vår lägenhet och skapar oordning. Vi ska nämligen inte behålla det själv, det ska flytta till en sommarstuga. Kan ni tänka er bordet framför soffan vi köpte och som jag visade i förra inlägget? Det hade blivit tjusigt. Jag vet inget om bordet, inte mer än att någon har skrivit ”Kr 165:-” i snirklig stil på undersidan.

Förresten, undrar ni varför vi inte ska behålla bordet själv?

Vi har redan ett soffbord som vi tycker om. Vi har designat och tillverkat det själv (med snickarhjälp). Skivan må vara nytillverkad men benen har varit med i många år, de satt nämligen på ett blomsterbord som mamma fyndade på loppis för ett par år sedan.

Andra som är med i utmaningen:

Tanten på auktion
H55
La mômes Old fashioned
Kerstin Kokk
Teak och orkideer
Fynd eller ej?
Form 55
Prylodesign
Precis en sån
Stajnich loppisliv
Porslinan
Jag, en Loppista
Loppisentusiasten
Mangania du älskade
Gilas grotta
Porslinsbloggen
Tant Emmas bravader
Sandy’s retro
S:t Olofs blogg om retro och antikt
RETROknoppen

Det var dags för en Dux

Vi såg den i somras. Den stod på en loppis, inklämd mellan andra möbler och fångade snabbt vårt intresse. Vi provsatt. Diskuterade. Funderade. Till slut bestämde vi oss för att låta den stå.

Idag kom vi tillbaka till loppisen. Sambon och jag gick åt olika håll, jag styrde kosan åt glaset och han gick mot möblerna. Tio minuter senare letade han reda på mig. ”Har du sett den gröna soffan?” frågade han och nickade bort mot möblerna. En minut senare stod vi framför den. Vi provsatt den och konstaterade att den var riktigt bekväm. Vi diskuterade möjliga platser för den och funderade på om vi skulle köpa. Sen lyfte jag på den mittersta dynan och såg etiketten: Dux. En riktig kvalitetssoffa, med andra ord. Efter en kort förhandling om priset (som gick ungefär såhär: ”Ska du ha 50 kronor för soffan?”, ”Njae, jag vill nog ha 60 kronor”) var den vår. Vilket möbelfynd!

Förra årets sista möbelfynd

Jag gjorde många fina fynd under 2012 som jag fortfarande inte har visat här på bloggen. Den här söta lilla möbeln är ett exempel på det. Jag passade på att fynda den strax innan jul, när Öppna hjärtat i Ystad sålde alla sina möbler för halva priset.

Den är precis vad som behövdes i ett av våra rum. Inte för förvaringens skull (i själva verket vet jag inte vad jag ska ha i den), utan för att den gör att rummet ser mer möblerat ut.

Teakskåpet som talade till oss

Jag önskar mig ett hus. Ett fint litet fritidshus, någonstans i en liten by på landet. Det ska vara högt och knubbigt och innehålla många rum, skrymslen och vrån. Där ska jag inreda med enbart loppis- och auktionsfynd. Snygga, stilrena möbler, färgglada lampfötter och udda porslin. Ibland är jag så långt gången i mina tankar om ett hus att jag glömmer bort att allt jag köper ska få plats i vår trea.

Som det här ursnygga teakskåpet som vi köpte på en loppis tidigare idag. Vi såg det, prutade ner det från 500 kronor till 450 och gick en runda till. Ska vi köpa? Var ska vi ha det? Till sist bestämde vi oss för att köpa, vi kunde helt enkelt inte låta bli.

Hyllplanen och lådornas bottnar är klädda i tidsenligt bokomslagspapper/hyllpapper. Jag är så glad att man låtit de ligga kvar – de är ju hur snygga som helst!

Nu ska det bara transporteras från mina föräldrar (där det står just nu) hem till mig och sambon. Förhoppningsvis får det plats i vårt sovrum, annars är det ommöblering nästa.