Charmigt av Charlotte

Den här tallriken hittade vi på en bakluckeloppis i helgen. Den blå färgen och den lite kraftigare keramiken är egentligen inte vår grej, men det var något med den som tilltalade oss. Visst kan det bli ett fint serveringsfat? Det finns ett större fat i samma design, så jag gissar att det är en tallrik till en fruktservis som vi har köpt.

Fat från Rörstrand

Tallriken kommer från Rörstrand och är formgiven av en ny bekantskap för mig, Charlotte Hamilton. Hon arbetade på Rörstrand under åren 1946-49 där hon formgav tallrikar, skålar och annat i chamotte. Vi fick ge en tia för tallriken.

Annonser

Sierra från USA – en oväntad julklapp

I år deltog jag i ett världsomspännande julklappsbyte kallat ”Secret santa”. Det hela är väldigt enkelt; jag anmälde mig via en webbplats och blev tilldelad en person att skicka en julklapp till, samtidigt som någon annan blev tilldelad mig att skicka en julklapp till. För att kunna fixa en bra julklapp får alla som deltar skriva ner några rader om sig själv och jag skrev bland annat att jag gillar löpning och porslin från 50- och 60-talet – två saker som min secret santa tog fasta på. Jag skickade min julklapp till USA i mitten av december och en vecka senare kom mitt paket på posten.

Jag fick ett par barfotaskor att springa i plus det här porslinet:

Sierra, Kilns of MS (Max Schonfeld)

Sierra, Kilns of MS (Max Schonfeld)

Porslinet heter Sierra och är tillverkat av Kilns of MS (Max Schonfeld) på 70-talet. Det är tillverkat i USA. Tanken på att någon lagt ner så mycket energi på att hitta och skicka en så passande julklapp till en total främling värmer i hjärtat. Jag kommer definitivt att vara med nästa år igen.

Einar Nermans årstallrik 1983

Årstallrikar och jultallrikar – idag är intresset för dem relativt lågt. Men jag har hittat en serie årstallrikar som jag verkligen gillar, nämligen den serie som Svenska Psoriasisförbundet tog fram och som har specialtecknade motiv av Einar Nerman. Under totalt 20 år, med start 1976, gavs tallrikarna ut. De tillverkades av Gustavsberg i en upplaga av 4 000 ex per tallrik och såldes till stöd för psoriasisforskningen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem, men jag tycker att de är så fina i all sin enkelhet. Just den här är 1983 års tallrik. Den fick jag i julklapp för något år sedan av en ganska enkel anledning; 1983 är året då jag föddes.

Jag såg precis att det finns 18 tallrikar till salu på blocket för under femhundringen. Om jag bott i Stockholmstrakten hade jag ringt och köpt dem på direkten… Tillagt 2012-10-12: Och nu är annonsen bortplockad! Jag vill gärna tro att det var min lilla annonseringen som gjorde att tallrikarna såldes! 😀

Vinkel & fix!

Idag kom nya Hus & Hem Retro i brevinkastet. Förra numret var inte riktigt min kopp te, men idag var det spot on. Jag menar, 138 koppar av Gefles AU-modell, merparten ihopsamlade av Porslinsbloggen… Jag hann inte ens ta av mig skor och jacka innan jag läst halva numret! ”Undra hur många av de kopparna jag har”, tänkte jag innan jag slog upp tidningen. Inte en enda, visade det sig. Däremot sprang jag på en annan sak som fångade mitt intresse, nämligen koppen Fix blå. Det är samma dekor som en assiett jag har, nämligen den här:

Eftersom koppen heter Fix blå skulle man kunna tänka sig att det här är Fix grön. Så är inte fallet, den här dekoren heter nämligen Vinkel. Det får mig att börja fundera på om det finns fler färger och vad dessa i så fall heter. Enligt Retro-tidningen är det Helmer Ringström som står bakom dekoren.

Gröna kräfttallrikar – i glas!

Glastallrikar. Gröna. Med kräftmotiv. Det här måste vara årets mest oväntade köp.

Såhär i efterhand vet jag inte riktigt vad jag tänkte. Jag har ju satt mig själv på ”bara-köpa-det-vi-faktiskt-behöver-eller-verkligen-vill-ha”-dieten och i den ingår inte gröna glastallrikar med kräftmotiv. Men vi säger såhär: jag behåller dem tills någon annan behöver dem. Kanske är det någon därute som har dessa tallrikar och behöver komplettera med en, två eller tre? I så fall ska jag inte vara svår. Men tills dess kanske de kan användas som serveringsfat, de är ju faktiskt rätt häftiga…

Iittalas daggdroppe

Vad definierar ett fynd? Är det när man hittar något som man länge letat efter eller är det när man hittar något till ett bra pris? Kanske är det ett fynd när det är både och – när man hittar den där delen som man så länge letat efter till ett pris som gör en alldeles mållös. Det händer inte särskilt ofta, men det är kanske det som är tjusningen?

Det är andra dagen på min och sambons semester. Vi har inte särskilt mycket planerat. Inte en enda loppis. Men det betyder inte att man inte kan slinka in om favoritantikhandlaren här i Lund på vägen till ICA. Det gjorde jag idag och kom hem med i alla fall två fynd som jag letat efter ett tag. Första fyndet är dessa:

Tio små tallrikar/assietter från Iittalas serie Kastehelmi (som betyder daggdroppe på finska). Servisen designades av Oiva Toikka år 1964 och tillverkades fram till 1988. Den kom tillbaka i nyproduktion 2010 för att fira Toikkas femtio år i företaget. Jag fick betala 200 kronor för alla. Det var inte överväldigande billigt, men ändå ett riktigt bra pris med tanke på att de idag, i nyproduktion, kostar cirka 150 kronor styck. Med andra ord: ett fynd!

PS! Om någon därute sitter i vånda över vad de ska ge mig i födelsedagspresent (trots att jag sagt att jag inte vill ha några och faktiskt menar det, i alla fall en gnutta), så skulle jag kunna tänka mig en stor tallrik eller ett tårtfat ur den här serien.

Grönt är skönt

Idag tog jag för ovanlighetens skull en loppistur på lunchen, närmare bestämt till Öppna hjärtat i Malmö, och jag gjorde ovanligt många fynd. Det är så klart inte lika billigt som det är på en ”riktig” loppis, men heller inte så dyrt som det är i en antikaffär. Det är lagom, helt enkelt. Hem kom jag bland annat med fem gröna assietter från Gefle, här dukade tillsammans med Rörstrands Anette. Men det var inte helt självklart att de skulle få följa med hem…

På första rundan runt butiken ratade jag dem. De är lite för grova, lite för… gröna. Men på andra rundan, när jag kom tillbaka till dem, kunde jag inte låta dem stå. Jag var tvungen att ta hem dem och uppleva dem en liten stund till. Och jag ångrar inte beslutet, för visst är de snygga i dukningen?

Assietterna är som sagt från Gefle och formgivna av Arthur Percy. Stämpeln är lite svårtydd, men jag gissar att det är stämpeln som användes mellan åren 1925-1939. Förutom dessa gröna, så har jag sett dem i matt svart glasyr (till exempel hos Skynda fynda). För övrigt får assietterna mig att tänka på den kruka som sambon fick i en låda på auktion i början av året – pampig som få!

Nu ska jag ut och njuta av solen i skuggan, med en nygrillad hamburgare i handen och hitta känslan av att semestern närmar sig.

Assietter av Vicke Lindstrand

Här kommer ännu ett fynd från lördagens loppis. Det är en trave cremefärgade assietter från Ekeby. Tallrikarna är märkta V L, dvs. Vicke Lindstrand. Han var konstnärlig ledare för Upsala-Ekeby under åren 1942-50, så en vild gissning är att assietterna är från den tiden. Efter loppisen visade jag tallrikarna för en kompis som berättade att hennes farmor har sådana och att de används som frukttallrikar.

På tal om cremefärgade assietter från Ekeby, här är en intressant artikel från Antikvärlden.

Olivi

Chokladmuffins. Vanliga muffins. Muffins med diverse chokladgodis i. Tigermuffins. Brända muffins. Torra muffins… Jag har bakat min beskärda del muffins genom uppväxten. När muffinsbaket stod mig upp i halsen och det var det dags att gå vidare introducerade en av mina vänner kladdkakan. Vi var 14-15 år gamla och hon berättade att hon testat många olika recept på kladdkaka – och till sist hittat det bästa. Huruvida hon står fast vid det än idag vet jag inte, men jag bakar fortfarande kladdkaka efter hennes recept.

Assietten heter Olivi och kommer från Upsala-Ekeby Gefle. Jag köpte ett dussin sådana för 25 kronor på en loppis för några veckor sedan. Jag gillar dekorens enkelhet. Lite gammeldags stil, måhända, men definitivt värda en andra chans.