Bloggutmaning: Soffbordet som vi sa nej till två gånger

Det här tjusiga soffbordet har skapat oordning i vår lägenhet de senaste veckorna. Vad passar bättre än att visa det för er nu när det är dags för bloggutmaning på temat ”små bord”? Men jag kan ju inte bara visa bordet, jag måste självklart berätta historien om hur det hamnade hos oss, för som med de flesta av våra fynd kom det till oss av en slump…

Såhär gick det till:

En söndagsförmiddag i början av november tog jag och sambon en tur till min favoritloppis (en idrottsföreningsloppis i en kall gammal lada i en liten by i södra Skåne). Efter en tur runt hyllorna började vi prata med försäljaren. Jag åker till loppisen med jämna mellanrum och förra gången jag var där hade han sålt en lampfot i teak och mässing till mig, han visste alltså vilken typ av grejor som jag gillar. ”Kom här”, sa han och ledde oss ner för en av gångarna och pekade på soffbordet. ”Visst är det fint? 800 kronor ska jag ha för det”. Eftersom vi varken var i behov av ett soffbord eller tyckte att 800 kronor var ett skäligt pris för det så lät vi det stå.

Ett par veckor senare kom vi tillbaka. Bordet var fortfarande kvar, men mitt på det satt det en stor, gul lapp. När vi betalade för våra grejor passade jag på att fråga om bordet. Det visade sig att bordet var paxat, men varken betalt eller hämtat. ”Men om ni vill ha det…” började en av säljarna. Vi velade ett tag men bestämde oss för att inte köpa.

För två veckor sedan var jag där igen. Jag hann knappt ta mig innanför portarna innan en av säljarna kom fram till mig och viskade: ”Ska du ha bordet? Vi har satt undan det till dig”. Förvånad följde jag honom längst in i lokalen och där, under en filt, stod bordet. Vad kunde jag säga? Att jag inte ville ha det efter allt bekymmer de tagit sig? Nej, verkligen inte. Dessutom ville jag ha det, det var ju mitt förnuft som hade sagt nej… ”Okej, men jag betalar inte mer än 200 kronor”, sa jag. ”250”, kontrade han. ”Okej, då säger vi 225 så är vi båda nöjda?”. Strax därefter fick jag hjälp med att skruva av benen och lasta in bordet i bilen.

Nu står det alltså i vår lägenhet och skapar oordning. Vi ska nämligen inte behålla det själv, det ska flytta till en sommarstuga. Kan ni tänka er bordet framför soffan vi köpte och som jag visade i förra inlägget? Det hade blivit tjusigt. Jag vet inget om bordet, inte mer än att någon har skrivit ”Kr 165:-” i snirklig stil på undersidan.

Förresten, undrar ni varför vi inte ska behålla bordet själv?

Vi har redan ett soffbord som vi tycker om. Vi har designat och tillverkat det själv (med snickarhjälp). Skivan må vara nytillverkad men benen har varit med i många år, de satt nämligen på ett blomsterbord som mamma fyndade på loppis för ett par år sedan.

Andra som är med i utmaningen:

Tanten på auktion
H55
La mômes Old fashioned
Kerstin Kokk
Teak och orkideer
Fynd eller ej?
Form 55
Prylodesign
Precis en sån
Stajnich loppisliv
Porslinan
Jag, en Loppista
Loppisentusiasten
Mangania du älskade
Gilas grotta
Porslinsbloggen
Tant Emmas bravader
Sandy’s retro
S:t Olofs blogg om retro och antikt
RETROknoppen